Hur får jag fäste när jag hamnat där jag inte bottnar? Hur ser en trygghet som håller ut när allt flyter omkring? I del två hamnar vi hos Ester när hela hennes folk är dödsdömd eftersom hennes fosterfar vägrade släppa sina värderingar. Hon utmanas att offra sitt eget för att möjligen kunna rädda dem. Hur mycket behöver man ge upp av sig själv för andra? Hur kan man vara modig när man är livrädd? Hur är vi goda vänner i svåra situationer? Hur stora risker är vi skyldiga att ta för andras skull?